LYCKA

-Historik

-Vad innebär syra-bas-teorin?

-Hur förklaras teorin kemiskt/näringsfysiologiskt?

-Buffringens betydelse, Vart tar syrorna vägen?

-Hur lagras syrorna i kroppen?

-Vad menas med syra- basbildande ämnen?

-Hur mäts syra-bas-balansen i kroppen?

-Upplagrad syra kan orsaka sjukdom

-Vad händer vid intag av basisk föda?

-Är syra-bas-balansen detsamma som mineralbalansen?

-Vad händer med syra-bas-balansen vid fasta?

-Hur påverkar matlagningen syra-bas-balansen?

-Vilken betydelse har motionen för syra-bas-balansen?

-Hur påverkar odlingssättet syra-bas-balansen?

-Vilka födoämnen ger bas- eller syraöverskott?
*
*
HISTORIK

Skaparen av begreppet syra/bas-balansen dr Ragnar Berg arbetade i över 40 år i tyska kostlaboratorier. År 1945 då Dresden förstördes under andra världskriget förintades även det sjukhus där dr. Berg arbetade och alla hans icke publicerade arbeten gick förlorade. Han återvände då till Sverige. Det han redan publicerat om mineralämnesomsättningen i våra organismer var dock tillräckligt för att göra honom till huvudman för denna syn på näringens betydelse. Framförallt har Ragnar Berg blivit känd för sin beskrivning av syra/bas-balansen. Det kan nämnas att Ragnar Bergs forskning beaktades av Are Waerland i waerlandkosten. Ragnar Berg dog år 1956. Professor Olov Lindahl, som nio år samarbetade med Ragnar Berg i Sverige och är den främste kännaren av Bergs forskning, har lämnat sakuppgifterna i denna skrift.
*
*
VAD INNEBÄR SYRA-BAS-TEORIN?

Dr Ragnar Bergs arbeten på 30-talet påvisade att vissa födoämnen är syrabildande som t ex kött fisk, ägg, vit ost, sojabönor och vissa baljväxter. Andra födoämnen är basbildande som t ex de flesta råa grönsaker, råsafter, gröna blad, potatis, rotfrukter samt frukter och bär. För att hålla en god balans i kroppen var dr. Bergs tumregel att man dagligen skulle äta sju gånger så mycket basbildande som syrabildande kost. Detta påstående är en rekommendation som i många fall erfarenhetsmässigt visat sig vara riktig även om teorin inte är vetentskapligt bevisad.
*
*
HUR FÖRKLARAS TEORIN KEMISKT/NÄRINGSFYSIOLOGISKT?

Frågan om syra och bas är egentligen en fråga om sur eller alkalisk reaktion. I en vätskelösning är denna princip kopplad till vätejonkoncentrationen. Om man har en låg vätejonkoncentration (t.ex. pH 8,0) så får man en alkalisk (basisk) lösning, har man en hög koncentration av vätejoner får så får man en sur lösning (t.ex. 3,0). Har man ett värde någonstans mittemellan, dvs ett pH på ca 7, talar man om en neutral lösning. Kroppsvätskorna kan indelas i den vätska som finns utanför cellerna (en mindre del) och som kallas extracellullärvätska och blod samt vätskan innanför cellväggarna (intracellulär vätska). Utanför cellerna upprätthåller kroppen en relativt konstant vätejonkoncentration, som ligger litet på den alkaliska sidan om neutralitetspunkten. Man räknar i genomsnitt med ett pH här på omkring 7,35. Den största delen av kroppens vätskor befinner sig emellertid inne i cellerna och även i vissa upplagringsorgan som bindväv och skelett. Inne i cellerna är surheten stark och man räknar med ett pH på omkring 5. Det bör framhållas att kunskaperna om hur surt det är i cellerna inte är så goda eftersom detta förhållande är svårt att utforska. Detta beror på att det dels råder variationer mellan olika hälso- och sjukdomstillstånd och dels finns det stora variationer mellan olika delar inne i cellen. Exempelvis är de s.k. lysosomerna (små matsmältningskroppar inne i cellen) speciellt sura. Kroppsvätskans värde - surt. alkaliskt, - beror sedan även på den s.k. buffringen. Man talar här om olika kemiska buffertsystem, exempelvis fosfatbuffert- och kolsyrebuffertsystem. Man kan schematiskt och enkelt beskriva buffringen på följande sätt: En mycket stark tillförsel av sura vätejoner till ett sådant system ökar inte surheten särskilt mycket i lösningen utan i stort sett ordnas så att surheten eller pH blir i det närmaste konstant eller endast obetydligt förändrat. Då kroppens hela funktion och inte minst enzymsystemens funtion är starkt beroende av att surheten (pH) håller sig inom lämpliga gränser är detta buffertsystem vitalt för kroppen. När läkare och fysiologer talar om kroppen syra/bas-balans menar de vanligen spelet omkring pH och kroppens kamp för att hålla detta pH relativt konstant i blodet och extracellulärvätskan.
*
*
VART TAR SYRORNA VÄGEN?

Vissa typer av syror exempelvis kolsyra går det lätt för kroppen att göra sig av med i utandningsluften. Något liknande kan ske med vissa andra flyktiga syror som dock inte har någon större praktisk betydelse. Svaga syror exempelvis urinsyra, citronsyra och askorbinsyra (C-vitamin), kan direkt utsöndras i urinen i varje fall om det inte är för stora mängder. De starkare syrorna däremot kan endast i mindre utsträckning utsöndras från kroppen. De måste neutraliseras med baser för att komma ut. För att klara detta har kroppen ett effektivt men idividuellt begränsat försvar, nämligen njurarnas förmåga att bilda ammoniak, vilket är en stark bas som kan neutralisera starka syror, som därefter kan utsöndras som neutrala salter. Denna ammoniakjon bildas genom avklyvning av en s.k. aminogrupp från proteinets byggdelar de s.k. aminosyrorna, speciellt från aminosyran glutaminsyra. Genom speciella analyser av urinen kan detta försvar mätas. Det visar sig då att de flesta människor på grund av översyrning använder detta försvar men i mycket varierande utsträckning. Även detta försvar har en individuellt övre gräns som när den överskrides medför att kroppen börjar lagra upp syror. Njurarnas förmåga att utsöndra och göra sig av med tillförda syror varierar alltså högst avsevärt mellan olika individer och i olika åldrar och det föreligger alltid ett individuellt maximum för hur mycket syror som njurarna kan släppa ut. Om man tillför mera syror till kroppen än vad som går ut genom lungor, svett och njurar (eventuellt även tarmen) fungerar visserligen buffertsystemen. Ett relativt konstant surhetsvärde upprätthålls i blodet och vissa andra kroppsvätskor, men syrorna måste ändå på något sätt tas om hand. De syror som kroppen efter de olika utsöndringsprocesserna har överskott på lagras upp på ett sådant sätt att de inte längre kan utöva någon surhetsverkan i blodet.
*
*
HUR LAGRAS SYRORNA I KROPPEN?

De viktigaste syralagringsplatserna är bindväven som har en förmåga att ta upp och till synes trolla bort syror. Bindväv (kollagen) som “trollat bort” syror blir säkerligen förändrad och fungerar troligtvis sämre. Degeneration av bindväv (t.ex. vid förslitning och arterioskleros) kan mycket väl påskyndas av en sådan upplagring. En annan upplagringsplats för syror är skelettet som i samband med denna upptagning av syror förlorar kalk vilket i sin tur medför att skelettet blir försvagat och poröst. Ytterligare en upplagringsplats kan teoretiskt sett vara cellerna. Där är redan normalt mycket surt och där finns sannolikt plats för upplagring. Teoretiskt finnes dock risk för att cellernas funktion vid såndan surhetsupplagring kan störas. Man måste konstatera att dessa data är relativt okända för de flesta fysiologer och läkare. Man har hitintills i stort sett enbart koncentrerat sig på den akuta syra-bas-balansen och dess rubbningar. Det måste också konstateras att forskningen kring dessa problem är dålig, i många fall obefintlig, och att därför våra kunskaper fortfarande är sådana att man ej kan uttala sig med absolut säkerhet om dessa olika företeelser.
*
*
VAD MENAS MED SYRA-BASBILDANDE ÄMNEN?

De flesta födoämnen innehåller kolhydrater, fett och protein. Vid förbränningen av dessa substanser uppstår huvudsakligen kolsyra och vatten jämte urinsyra och urinämne. Kolsyra kan kroppen alltså via utandningen göra lätt göra sig av med. Urinsyra kan njurarna utsöndra - om mängderna är måttliga. Dessutom bildas en del oorganiska syror såsom saltsyra, fosforsyra och svavelsyra. Dessa kan man inte andas ut utan i bästa fall kan de utsöndras genom njurarna. Dock bara upp till njurarnas maximala kapacitet bl a att bilda ammonium. Med syra (eller bas-) bildande födoämnen menas sådana som producerar starka syror (eller baser) som ej kan utsöndras med njurar eller svett. Det syftar alltså inte på produktionen av kolsyra eller vissa andra svaga organiska syror. En absolut säker kunksap om detta kan bara erhållas genom näringsfysiologiska försök av den typ som Ragnar Berg redovisade. Sådana försök är f n rätt sällsynta men sannolikt är de gamla värden som används om olika födoämnens syra- eller basbildande egenskaper i stort sett korrekta.
*
*
HUR MÄTS SYRA-BAS-BALANSEN I KROPPEN?

Urinens surhet representerar vanligen facit på kroppens syra-basbalans och är urinen sur så har man ett överskott av sura ämnen i kroppen. Är urinen basisk så råder motsatsen. Det som krånglar till bilden är just bildningen av ammonium. De njurar som kontinuerligt utsättes för ansyrning blir så vana att bilda ammonium att de bildar denna bas även när den inte behövs. Det då tillfälligt uppkomna basöverskottet neutraliseras med den svaga syran kolsyra, som finns i överskott och ammoniukarbonat utsöndras då i urinen och kan göra den basisk. Även om urinens surhet vanligen ger en ledtråd till om kroppen har ett syra- eller basöverskott, kan bara en mera fullständig urinanalys säkert avgöra vilket som är fallet - och krånglet beror huvudsakligen på ammoniumbildningen. Urinens variationer är alltså en skaplig indikator på vad man har för balans för tillfället men säger tyvärr ingenting om hur stora upplagringar av syra man har i kroppens olika syraförråd (i celler, bindväv eller skelett).

Tyvärr finns ännu inte någon säker metod för att fastställa storleken av dessa upplagringar. Försök har emellertid visat att om man tillför ett basöverskott till en person som man förmodar har stora upplagringar av syror så fortsätter urinen att under kanske halvårstid eller längre att utsöndra ett syraöverskott. Detta måste rimligen komma från upplagringar i kroppen och kan sägas vara ett indirekt mått på upplagringar av syror, ett mått som erhålles i efterhand. Dessa försök tyder på att kroppen kan upplagra mycket stora mängder syror i sina reservlager (bindväv) och att det kan ta mycket lång tid att få bort denna överskottssyra. Under hela denna tid är emellertid surheten i blodet helt normal.

Hur ska man då veta att man befinner sig i balans? Ett riktmärke kan vara att man då och då testar urinen t ex med ett lackmuspapper. Om man därvid ligger neutralt eller enbart obetydligt på sura sidan tyder det på att man, när det gäller syra-bas-balansen troligen befinner sig på en hälsosam nivå. Är urinen däremot mer eller mindre starkt sur kan det innebära att man har skaffat sig stora lager av syra i kroppen. Men det kan också innebära att man bara tillfälligt är sur. När det gäller urinens morgonreaktion kan man säga att hos de flesta västerländska människor så är den sur. Några säkra vetenskapliga data som visar att en viss surhet, neutralitet eller en viss basisk reaktion är den optimala för att leva ett långt liv i bästa hälsa finns inte. Alkalisk reaktion hos dygnsurinen är mycket ovanlig och förekommer huvudsakligen hos mycket renläriga vegeterianer som även undviker brödmat.
*
*
UPPLAGRAD SYRA KAN ORSAKA SJUKDOM.

En kronisk översyrning måste anses starkt misstänkt för att framkalla olika störningar, t ex smärttillstånd, degeneration och diverse åkommmor. Några nackdelar att leva på den basiska sidan känner man inte till även om det teoretiskt kan anses tveksamt även det. Exempel på sjukdomar som enligt biologisk medicin har samband med långvarig ansyrning i kroppen är reumatiska sjukdomar och åderförfettning (åderförkalkning) samt alla slags sjukdomar i bindvävssystemet. Bindväven i kroppen är ju ett av de organ som tar hand om det syraöverskott kroppen inte kan göra sig av med. Även njurarna ansträngs av syraöverskott. Magsår kan också misstänkas vara en översyrningssjukdom. Likaså urkalkning av skelettet, osteoporos, en utomordentligt vanlig sjukdom som medför att skelettet blir skört. Då all “normalkost” är mer eller mindre syrabildande kanske man kan förstå den propaganda som säger att det är basbildande kost som är nyttig och syrabildande kost som är skadlig. I praktiken är ju problemet att få tillräckligt med basbildande kost för att neutralisera den syrabildande kosten.

Vad händer vid intag av basisk föda? Vid tillförsel av basbildande fördoämnen oberoendeom de är råa eller kokta tenderar urinen att bli mindre sur. Då många människor har en stark upplagring av syror i kroppen kan denna reaktion komma först mycket långsamt, kanske först efter några månader eller ett halvår. Man måste i vilket fall tillföra avsevärda mängder basbildande födoämnen för att få ett basöverskott i urinen. I den mån smärta beror på en upplagring av sura ämnesomsättningsprodukter kan man så småningom eliminera smärtan genom att med hjälp av en basbildande kost dränera och få bort ansyrningen ur kroppen.
*
*
ÄR SYRA-BAS-BALANSEN DETSAMMA SOM MINERALBALANSEN?

Syra-bas-balansen och mineralbalansen är två skilda saker, varvid beträffande mineralbalansen man måste tala om alla de många olika mineralämnena och spårämnena var för sig. Vanligen innehåller de basbildande födoämnena (rotsaker, grönsaker och bär) mycket mineralämnen varvid basöverskott och riklig mineraltillförsel oftast går hand i hand. Vad gäller kalium så är vanligen de basbildande rotsakerna och grönsakerna också kaliumrika varför i genomsnitt kaliumrik föda också är en basisk föda.
*
*
VAD HÄNDER MED SYRA-BASBALANSEN VID FASTA?

Fasta medför en stark förändring av hela kroppens ämnesomsättning. Bland annat uppstår en ökad utsöndring av urinsyra samt andra syror som bildas vid fettnedbrytningen. Teoretiskt kan man tänka sig att denna ansyrning medför att andra starkare syror som finns upplagrade i kroppen kan ha svårt att komma ut. Med tanke på att njurarnas kapacitet ej utnyttjas så mycket under fasta för annan normal utsöndring av salter mm kan det dock tänkas att kroppens förmåga att göra sig av med överskott av syror kan bibehållas även under fasta. Denna fråga är dock ej klarlagd. Det är emellertid ingen positiv faktor att en så stark sur reaktion uppstår i kroppsvätskor och urin varför man numera nästan alltid rekommenderar att inte fasta enbart på vatten utan fasta på safter som innehåller ett starkt överskott av baser. På detta sätt kan en ökad utsöndring av syror åstadkommas även vid fasta.
*
*
HUR PÅVERKAR MATLAGNINGEN SYRA-BAS-BALANSEN?

Oorganiska syror,vilket är de i detta sammanhang mest betydelsefulla, påverkas ej av matlagningen i sig utan finns kvar oförändrade. Detta förutsätter emellertid att man inte kastar bort kokvattnet, lakar ur eller gör motsvarande förluster. I kokvatten och lakvatten kommer nämligen framför allt baser ut medan syrorna stannar inne i det kokta materialet. Kokta grönsaker där vatttet kastas kan alltså bli syrabildande trots att den ursprungliga varan var basbildande.
*
*
VILKEN BETYDELSE HAR MOTIONEN FÖR SYRA-BASBALANSEN?

Svetten är sur. Man kan räkna den som en vikarierande njurfunktion. När folk har blivit friskare (visat bl a genom den s.k. Gävleundersökningen) kan mycket väl syrautsöndringen genom svettning ha medverkat. Rent allmänt kan man säga att motionen gör att hela kroppens ämnesomsättning och cirkulation aktiveras och intensifieras.
*
*
HUR PÅVERKAR ODLINGSSÄTTET SYRA-BASBALANSEN?

Odlar man grönsaker på olämplig jord och med olämplig gödsel blir det förändringar inte bara i vitamin- och äggvitehalt utan även mineralsammansättning och därmed syra-bas-balans. Grönsakerna som odlas biologiskt blir vanligen mera basiska.

Vissa födoämnen - t ex kött, fisk, ägg, vit ost, sojabönor och några baljväxter - är syra-bildande, andra är basbildande, som t ex de flesta råa grönsaker, råsafter, gröna blad, potatis, rotfrukter samt frukt, bär samt en del preparat såsom björkaska, pH-KALK och Cellbalans. För att hålla en god balans i kroppen bör man dagligen äta ca sju gånger så mycket bas-bildande som syrabildande kost.

Att detta är riktigt har inte kunnat bevisas, men erfarenhetsmässigt stämmer det gott (vet-skap står mot vetenskap). Hur man mår är rättesnöret, inte hur man “bevisat” med siffror och tabeller. Kroppens funktion är starkt beroende av att surheten (pH-värdet) håller sig inom lämpliga gränser. Kroppens buffertsystem för att hålla pH inom vissa gränser är vitalt.

Om man tillför kroppen alltför mycket syrabildande ämnen (mycket vanligt!), är det viktigt att buffertsystemet fungerar. Vissa lätta syror såsom kolsyra och fruktsyror, gör sig en frisk kropp lätt av med via utandningen (på så vis blir en t ex citron basgörande). Men de starkare syrorna måste neutralisera i kroppen och då framför allt genom njurarnas arbete (genom att de bildar en stark bas (amonium), som kan neutralisera syrorna). Men om syratillförseln är allt för stor, lagras syraöverskottet i kroppen. Denna upplagring sker i bindväv, skelett och inuti celler. En kronisk översyrning kan framkalla störningar såsom stelhet, smärttillstånd, degeneration och andra åkommor. Ett basiskt överskott orsakar inte såvitt man nu vet, några nackdelar .

Olika reumatiska sjukdomar i bindvävssystemet orsakas av översyrning, dessutom ansträngs njurarna. det viktiga är alltså att få tillräckligt med basbildande kost för att nuetralisera den syrabildande kosten. Det betyder t ex att man sparar kokvattnet när man kokar grönsaker (som oftast är basbildande), eftersom baserna lakas ut i vattnet (medan syrorna stannar kvar i grönsakerna). Det betyder i sin tur att de grönsaker som ursprungligen var basbildande, blir syrabildande vid kokning (spar vattnet och släng kanske det som är urkokt). Men det finns faktiskt också grönsaker som är syrabildande, som t ex brysselkål, sparris, ärtor, bönor, linser och sojabönor. Alla sädesslagen (i t ex bröd, gröt eller müsli) är dessutom syrabildande liksom kött, ost, fisk, ägg samt kaffe!

Stress, oro o dyl stör ämnesomsättningen, var därför noga med vilka ämnen du stoppar i munnen, lika noga som till ett husdjur. Får du ett problem med Dig eller t ex din hund, så byt foder! Ät 1 del syrabildande och 4 -7 delar basbildan-de kost. Att mäta pHt i morgonurinen eller saliv med t ex lackmuspapper är en skaplig indikator. pH-värdet bör vara svagt basiskt (blått på lackmus). Människan är som en vandrande sjö (70% vatten) som inte heller mår bra av försurning. Människan ger basisk kalk till kor, sjöar, grisar, hundar och gräsmattor, men kalkar inte den som är mest försurad, sig själv! Inandning av svavel o dyl. försurar. Därför är det lämpligt med ett kosttillskott av basisk kalk. Vi behöver ca 40 g protein/dag men stoppar i oss ca 2-3 ggr mer. För mycket protein är också syrabildande. Ost, bröd, kött, kaffe, tobak och alkohol är starkt syrabildande - kalka Dig! Innan! FÖREKOM!

Några försurnings(syra)skador: benskörhet, allergi, stelhet, karies, retlighet, grå ögonvitor, myalgi, värk, åderförfettning, artrit m fl. En del sjukdomar är psykiskt betingade, andra fysiskt. Idag blir många psykiskt sjuka p g a en nedsatt fysik - en avmineraliserad samt försurad kropp. Det man behöver beakta med naturens mediciner är oftast att dosera i rejäla mängder.

Det skall gå lätt och smidigt att lyfta på huden (bindväven) tex utmed ryggraden. Läs gärna mera om bindvävsmassage.
*
*
OLIKA PRODUKTERS SYRA ELLER BASVÄRDEN

Plustecknet står för basöverskott och minustecken för syraöverskott.
(angivet värde är i millikvivalenter/100g)

SPANNMÅLSPRODUKTER
skalat bovete -7
bovetemjöl -4
majs, maizenamjöl -6
vete, stärkelse -6
vetemjöl -8
ris (polerat) -11
majs (skalat) -14
rågmjöl -16
rågkorn -17
korngryn -20
korn (kornet) -22
havreflingor -30
havremjöl -33
vetekorn -38
vetekli -39
ris med fröhinna -51

BRÖD
rågbröd (vanligt) -6
rågbröd (knäcke) -9
vetebröd (siktat) -11
rågbröd (sammalet) -22

GRÖNSAKER / ROTFRUKTER
gurka (ej med kärnor) +31
sallad (huvud) +14
tomater (ej kärnor) +14
selleri (blek) +11
morötter +10
endiver +9
spenat +9
purjolök +9
gräslök +8
kålarterna +5
potatis (utan skal) +5
lök (stor gul) +3
melon (ej kärnor) +2
kålrovor +1
sparris +1
ärtor (socker gröna) -4
kronärtskocksbotten -4
bönor (gröna m. balja) -4
ärtor (gula mogna) -4
bönor (bruna) -8
brysselkål -9
bondbönor -10
sojabönor (gula) -10
sparrisknoppar -14
humleskott -15

FRUKT OCH BÄR
fikon (torkade) +28
druvor (russin) +16
nypon (torkade) +15
mandariner +12
apelsiner +10
citroner +10
krusbär +9
druvor +7
dadlar (torkade) +7
bananer +7
björnbär +7
plommon +6
persikor +5
aprikoser +5
hallon +5
blåbär +5
ananas +4
sviskon +4
mirabeller +4
vinbär +4
päron +3
äpplen +3
körsbär +3
klarbär +2
jordgubbar +2
tranbär +2
lingon -6

NÖTTER
mandlar (söta) -1
hasselnötter -1
kokosnötter (köttet) -4
valnötter -8
paranötter -10
jordnötter -15

MEJERIPRODUKTER
komjölk +4
vassla +4
mesost (norsk) +4
smör (saltat) -6
ostämne (vitost) -17
schweizerost -17

KÖTT, FISK OCH ÄGG
hönsägg (utan skal) -23
kött (alla slag) -10 till -24
fisk (alla slag) -10 till -19

ÖVRIGT
svampar (hatt) +3
margarin (saltat) -4
olivolja -6